| Om webbplatsen | Historiska fotografier | E-post | Gästbok | |


Uppdaterad: 2008-01-06
Wibergssläkten

Den här historien, som beskriver Wibergssläktens ursprung, börjar anno 1733 när en gosse föds och döps till Per efter sin far.

Det finns naturligtvis många Wibergssläkter i vårt avlånga land, och den här berättelsen beskriver bara en av de släkterna - den som har sitt ursprung i den lilla byn Vivas i Kila socken i västra Värmland.

Fadern
Om Per Perssons första 25 år vet vi ännu ingenting. Men när han i 25-årsåldern står framför prästen Eric Cederlöf i Kila socken i västra Värmland med sin blivande hustru Kerstin Olofsdotter ristas deras namn in i socknens vigsellängd och vi kan därmed börja följa släktgrenens spår fram till idag, 250 år senare. Vi får veta att Per Persson då tjänade i byn Bunäs och att hans brud Kerstin bodde i Kila. Pers morgongåva till bruden utgjordes av tjugo lod silver. Bröllopet stod den 5 februari 1758 och i kyrkans räkenskapsböcker finner man att Per Persson från Bunäs betalat prästen sex daler den 16 april 1758. Antagligen var det betalningen för dopet på deras första son, Olof.



Soldat vid Nerike- och Wermelands Regemente
ca 1765

Originalbilden förvaras i Krigsarkivet i samlingen Uniformsritningar, Jacob Gillbergs svenska och finska uniforms-ritningar 1765.

Soldatnamnet Wiman
På kontinenten hade sjuårskriget brutit ut 1756. England och Preussen stod mot Frankrike, Österrike, Sachsen, Ryssland och flera av de tyska staterna. Sverige såg chansen att vinna tillbaka de delar av Svenska Pommern som gått förlorat under Karl XII:s tid och skickade hösten 1757 trupper till Pommern. Vid generalmönstringarna som gjordes i Pommern 1759 och 1760 var soldatnumret som bland annat rustades av Vivas by i Kila socken i Värmland vakant. Varför Lars Wiman, som soldaten hette, inte var i Pommern, eller om han återvänt till Sverige är ännu inte bekant. Men den 18 oktober 1761 anländer i alla fall vår Per Persson till Pommern. Han är med vid generalmönstringen i Greifswald den 14 nov 1761 och i rullan har han också fått soldatnamnet Wiman - det namn som soldaterna från byn Vivas fick ärva från föregående soldat.


Vägen till Vivas by i de Värmländska skogarna. Härifrån härstammar den första Wibergaren, Olof Wiberg - född 1758.

Per Wiman var enligt 1767-års generalmönsterrulla 5 fot och 9 ½ tum lång (172 cm) och hade blå ögon och svartbrunt hår.

Både bonde och soldat
I maj 1762 var kriget i Pommern slut och de svenska soldaterna kunde återvända hem. Många hade med sig tyska potatisar i bagaget. Något de lärt sig uppskatta och odla under åren i Pommern. Enligt husförhörslängden 1765 är Per inte bara soldat – han står även antecknad som bonde på gården i Vivas. Måhända växte det pommerska potäter i Vivas på 1760-talet?

Husförhörslängder från byn Vivas i Kila socken: till vänster 1765-68, till höger 1769-74. Notera att prästen skrivit dit efternamnet Wiberg bredvid sonen Olofs namn i den högra bilden, han blev nämligen antagen till trumslagare 1774.

Namnet Wiberg dyker upp för första gågnen
Den 30 december 1774 blev sonen Olof antagen till andre trumslagare efter Petter Svanman som dött tidigare samma månad. Hans far Per Wiman var redan soldat i samma kompani, men det var bara några månader kvar till den mönstring där fadern visade sig vara svag och lam i högra armen och därför fick avsked. Men, under två månader var Olof och hans far Per trumslagare respektive soldat i samma kompani, den förre med soldatnamnet Wiberg och den senare med soldatnamnet Wiman. Man får förmoda att soldatnamnen Wiman och Wiberg som de fick sig tilldelade, båda var inspirerade av förledet i bynamnet Vivas. På liknande sätt som soldaten från Bunäs fick heta Bufeldt och den från Västra Skruvserud hette Skruv. Namnet stavas olika av olika skrivare, så beroende på vilka protokoll eller rullor man tittar i så finner man
stavningar som Wiberg, Widberg och Wijberg med enkelt eller dubbelt ”v” om vartannat. Hur han själv stavade sitt efternamn har ännu inte framkommit.

Trumslagaren Olof Wiberg
Såsom trumslagare var Olof indelningshavare till en fjärdedel av det hemman som byn Stora Årsås bestod av. Halva hemmanet innehades av kompaniets mönsterskrivare och den andra halvan delades av kompaniets båda trumslagare. I september 1776 hölls storskifte för Stora Årsås. Olof Wiberg var den ene av trumslagarna och den andra trumslagaren hette Hans Aspengren. Ägorna avmättes och bedömdes och den 18-årige Olof var då biträdd av sin far Per Wiman. När storskiftet hölls var fadern egentligen inte längre soldat, men lantmätaren benämner honom i alla fall med hans soldatnamn Per Wiman. - Det var tur det! - Det är den anteckningen i protokollet som gör att vi har kunnat knyta samman de båda med varandra och på så vis hittat bakgrunden till deras soldatnamn; byn Vivas i Kila socken.

Trumslagare
Originalbilden förvaras i Krigsarkivet i samlingen Uniformsritningar, Jacob Gillbergs svenska och finska uniforms-ritningar 1765.



Visa större karta
Karta över Wibergssläkten från 1774 (då namnet användes första gången) fram till 1920 då min morfar Manfred Wiberg byggde sin villa i Spånga. Byn Wiberg i Värmland är inte släktens ursprung.

Teorier om Wibergs ursprung
Jag har stött på några olika teorier om Wibergssläktens ursprung. En av dem är att släkten kommer från den värmländska byn som just heter Wiberg. Den ligger i Väse socken i östra Värmland (se kartan ovan). Men, hittills har jag inte funnit några spår som för oss till den byn. Det torde nog inte längre råda någon tvekan om att det är byn Vivas i Kila socken i västra Värmland som är ursprunget till namnet Wiberg.

En annan teori jag hört är att Knut Wiberg lär ha berättat för ättlingar till sin bror Karl Gustav Widberg att förfäderna var musiker i Jean-Baptiste Bernadottes hov och att man följde honom till Sverige när han blev svensk kronprins och så småningom kung Karl XIV Johan. Det här är intressant - inte helt rätt - men intressant! Sanningen är ju att de två första generationerna Wiberg, Olof Wiberg (1758-1810) och hans son Daniel Wiberg (1786-1852), båda var trumslagare i armén. Och nu kommer det intressanta: som sådan var Daniel Wiberg faktiskt i Pommern 1807 - samtidigt som marskalken Jean-Baptiste Bernadotte var befälhavare över de franska trupperna där. Historieböckerna berättar om hur ett stort antal svenskar blev tillfångatagna av fransmännen och att de under marchen mot krigsfångenskap i Frankrike träffade marskalk Bernadotte i Lübeck. Hur vår Daniel Wibergs öden i Pommern ser ut, känner jag ännu inte till, mer än att han kom tillbaka till Värmland i slutet av 1807. Den första november var han och flera av hans kollegor hos prästen och skänkte pengar Alla för Gud nådenligen har fört dem från kriget till sin hemort igen.


Kontakta oss gärna på This page in english here: